Musens dagbok, del vaddetnublir..

Lite känslolarv igen. Snuttar av dagar. Vissa dagar är lite såhär, man är lite tafatt av sig, men det blir nog bättre ska ni se!

~~~

Värme. Det är kanske något jag inbillar mig, men tonläget sände vågor av värme. Harmoniskt, ljuvt och smekande anlände det till mig. Du rörde vid mig med din blick, sådär som du ser på mig ibland, och din röst, och jag sjönk ner i det varmaste vattnet, redo att andas in vätskan i mina lungor och drunkna i det goda. Men osäker bland alla huvuden böjde jag mitt och sade inte så mycket mer. Du gick och tog vattnet med dig. Min kropp protesterade instinktivt din frånvaro och elden brann. Närhet, rör mig, låt mig beröra. Hjärtat vill det. Låt eldens tunga smaka på oss. Jag brann i tysthet till en liten hög av sot.

~~~

Plötslig närvaro, oförberedd, du säger och jag skrattar, rodnar upp till öronen men du försvinner bakom hörnet redan och märker förhoppningsvis inget. Hela kroppen i spänningstillstånd, ett bra sådant, och knäsvag. Trodde sådant var bara nåt folk sade, men jo det stämmer, jag lutar mig mot pelaren. Oj. Sådandär är du, hela planeter störtar undan, kometer dras in och universum är i ett enda kaos när du dragit igenom. Och så går du käckt vidare, oskuldsfullt omedveten om din naturliga effekt på verkligheten. Jag återställer några planeter och följer efter för att säga det jag skulle ha sagt om du inte hade slängt mig flygande sådär.