Meet the Björlings

Doodle copyright Michaela Von Hellens

Behövs det mer bevis på hur produktivt, inspirerande och intellektuellt stimulerande det kan vara att arbeta på sina studier tillsammans med andra? Vår senaste uppgift på litteraturhistoriekursen har varit att skriva om Gunnar Björling, en intressant typ som levde 1887-1960 och skrev en mängd avhuggen poesi i stil med exemplet i Michaelas illustration. Visst kunde man förtvivla (tycker det engelska "despair" låter bättre i detta sammanhang, det har större dramatik) när man ska börja analysera denna sorts poesi, men här har vi den kreativa lösningen till att frigöra en mind-block: meet the björlings!

Enligt Michaelas beskrivning är dessa söta björlings små björnpälsluddiga skogsvarelser(?) som går omkring och talar lite som Yoda, eller mer korrekt: som Gunnar Björlings poesi. Se framför ert inre öga: björlingar som sitter framför en brasa och talar i dessa djupa korta meningar. Och får jag fråga, har du kramat en björling idag? Hur mår din inre björling: lever raglande / tills - fast - ännu / och en afton och till afton?

Åtminstone för mig fungerade denna imaginära interaktion med björlingarna som en tankefrigörare och kreativitetsbooster. Det lönar sig att ha roligt med litteratur.

Det sägs att Björling gjorde språket till sitt och visst får man känslan i många av hans dikter att han inte satt där och milt försökte bejaka språket, han tog det i besittning. Jag avslutar inlägget med en Björling dikt för att ge en inblick i hur det är att läsa honom.

Och släckt var allt, och mina gudar sprang i stycken.

Jag kom till dig som nattens il:

jag kom, som du: du kommit!

Jag kom som lyckans Gud när svar är släckta

och en fråga lyser.

Jag kom som storm, som slagregns syndafloder kom jag

och i bittert tände du

den nya morgon för mitt öga.

- Gunnar Björling