Regn. Mycket och hela dagen. Men det gör inget, här inne är vi säkra, varma, för ett tag.. Jag gick omkring och såg så glad ut att andra började le mot mig, sådant smittar väl av sig. Liksom flunssa, men en bra en. Och sedan satt jag där och försökte hålla andan, hålla mig i skinnet, för man kan nu inte gå där hela tiden. Eller?
Jag hade varit nervös, jag såg att dörren var öppen, jag höll andan då också, men på ett annat sätt. Plötsligt var hjärnan tom. Vart for allt det där jag hade drömt upp, konversationer och tankar? Väldigt lite kom tillbaka i minnet och sedan är man där och har en miljon saker att säga men inga som helst ord eller tankar. Men nervositeten försvann när vi möttes. Det fanns inte tid för sånt, hela jag var uppfylld av glädje.
Lycklig vardag. Arbetade på mina kursfunderingar. Sedan var det dags för regn igen. Jag kom hem 6-tiden, lägenheten såg mörk och hemlighetsfull ut, som om den väntade på det där som fattas. Jag matar mina (vilda) fåglar och funderar på hur omöjligt det vore att ens ta dig hit, här är ju kaos! Borde jag städa? Nåja, kaffe först. En sak i gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar