Säsonger

En del av livet går framåt, annat står still. Jag tittar på medan ljuset flyr mig varje natt för att komma igen på dagen för en kort tid, om och om igen. Så vacker att betrakta. Jag låter mina kort tala för att hålla mitt eget ljus vid liv, för en plötslig pest tog min livsglädje, förruttnade min livshistoria, det känns som om det ligger en förbannelse över mig. Jag vet att detta inte är trädens visdom, pesten är min egen sjukdom, mitt förstånd som går emot mig. Och korten talar som träden, de säger hopp och mod, att man inte kan kontrollera och förutbestämma allt, alla tärningar är inte kastade ännu. Så jag håller hårt om höstlöven, dalar ner och hoppas på att undvika att bli kompost och istället vara ett frö som föds på nytt, i kärlek.