Du var den första jag talade med sedan måndagen. Det var svårare att få ut ord än vad jag hade förväntat mig, senast jag använde min röst fungerade den helt bra. Jag hade varit hemma i tystnaden. Nu öppnade jag röstbanden och det tog emot. Överraskning, ansträngning, hosta. Hade mer att säga, men det började ta sjukt. Jag kollar alltid försiktigt din reaktion, är lite rädd för att störa, fastän jag alltid möts med värme. Mina ärenden är inte viktiga, sällan hittar jag fina (sväp)skäl som idag. Hade tänkt gå dit på måndagen, men du såg så koncentrerad ut där du satt att jag tvekade. (Dessutom hade vi publik, vilket ibland höjer tröskeln.) Men so far so good, man märker ju sen om du suckar djupt eller ser irriterad ut.. fast jag skulle helst inte vilja ha minnet av något sådant. Har några nya minnessnuttar nu igen som får mig att le, jag vill samla fler sådana. Jag söker mig till solen, tänker inte låta några orosmoln förmörka min himmel utan orsak.
Tydligen har kursen jag går på (som började idag) en stark närvaroplikt, så jag ska försöka vila upp mig inför morgondagens pass från kl 13-17. Prosas årsfest sen på fredag. Kommer antagligen att ta det ganska lugnt, men bara det att vi alla går ut och äter låter redan ljuvligt festligt och annorlunda. Man kunde kanske gissa att en restaurang vid namn Le Porc inte har världens mest spännande vegetariska alternativ. Jag är inte speciellt intresserad av att äta gnocchi och tomat, funderar på en kompromiss, fisk eller anka, men vi får se, jag var ju inte särskillt förtjust i hönan som jag prövade för en tid sedan. Det är konstigt hur smaker förändras, jag brukade tycka om höna massor. Hmm. Kanske de gör helt himmelsk fransk gnocchi där..?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar