Att leka kön

Kvinna, kvinlighet, trams om långt böljande hår och skor som man inte kan springa i. Njae, inte så intresserad, inte sådär seriöst, det är svårt att ta det på allvar. Inuti känner jag mig ganska androgyn med kvinnlig betoning, vilken roll jag drar är sedan en annan story..

Allmänt tycker jag om relativt söta kläder och klänningar och så, men blir det för flickigt börjar jag må illa. Det känns som att ljuga istället för att leka, för att det kommer för nära samhällets generella idé om vad en kvinna är och folk fattar inte att när de ser min roll (performance) så är det inte på riktigt, inte på allvar. Då vill man bara springa. Jag är då ingen sådan kvinna! Queer, individualitet, frihet!

Likaså blir jag upprörd och orolig när allting följer de konventionella reglerna alltför mycket. Män i kostymer och kvinnor i långa klänningar så långt ögat kan se - något sådant kan inte vara naturligt!? Om de annars skulle gå omkring och bryta normer så skulle det vara hilarious att göra någonting sådant. Men när det binära som redan finns där varje dag sätts på full volym, då blir det närmast en skräckfest. Jag önskar mig en värld med fler pojkar i klänningar och fler flickor med pojkstil.

Men det är enkelt att sitta här och begära saker. Oftast är jag själv så mjuk att jag tycker att den roll som representerar mig bäst de flesta dagar är någonting feminint. Med att "göra mig till kvinna" vill jag signalera en viss böjlighet, lenhet, lugn och allt möjligt annat som är förknippat med konceptet feminin. Det hindrar inte att jag kan känna mig androgyn istället för kvinna eller slå över till ytterst feminin man. Rollen jag visar upp är ändå oftast den samma: kläder och stil som går mot det feminina.

Tog bild idag av vad det innebär att leka kön. Vissa personer ser riktigt flickiga ut hela tiden och behöver inte framhäva det. Jag går sällan ut utan att framhäva min roll, tycker att jag inte är tillräckligt tydlig utan mejk och jag vill att folk ska kunna se vem jag är, även om det är bara en liten del av det hela.

Före och efter rollframhävning. Kanske ni fattar vad jag menar. Å andra sidan kan man inte se objektivt på sig själv, så vad ni ser vet jag inte. Hursomhelst kan det vara riktigt roligt att leka kön, även om dikotomin kvinna-man inte känns speciellt relevant eller på riktigt (förutom då andra tycker att det är naturligt och på allvar och ojämlikhet förekommer). Konstnärstok som man är så har jag en make-up kit som har 88 färger så att jag kan välja enligt hur jag känner mig den dagen. Den stil jag framhäver är främst ett uttryck för min personlighet, inte nödvändigtvis hur jag uppfattar min könsidentitet den stunden eller vilken könsroll jag tänker hålla mig till. Screw the rules.

Jag drar gränsen vid obekväma skor. Att lida för kvinnlighet medan män går omkring i ordentliga skor, aldrig i livet!