Midnattstankar mellan essäskrivandet

Jag längtar till att bara sitta där och läsa igen. Jag längtar tillbaka till hettan, till nerverna. Jag vill ha ljus. Det är inte alltid man hinner säga så mycket, det är ofta som starten till en sprint: man hinner eller så inte, det handlar om det rätta ögonblicket, speak now or forever hold your peace. Tja, inte forever, men visst har jag tänkt på saker att säga som sedan aldrig kommer ut. Någonting kommer ivägen, annat avbryter eller sätter in ett riskmoment, och tystnaden gör så att alla hör vad som sägs och ingen kan sluta lyssna även om de vill det. Det är kämpigt ibland. Man vill så mycket, vill göra mera. Försöker hålla mig i skinnet, vara tålmodig. Jag önskar.. Längtar. Mer.