Eucalyptus under långsam sommar

Eukalyptus i mitt rum. 

Jag skrev i december om mina eucalyptus gunnii och den långa vintern. De mår bra. Ja, jag vet att ni oroade er för dem precis som jag. Trodde dock att mina träd skulle vara mer trädaktiga redan, ens sådär kvistaktiga. Men nej. Långsamt, långsamt vidare.. De är längre nu och har fler blad. Jag oroar mig för att stammen ska ta illa upp och tvina. De hämtades i fröform från Kew Gardens i England, kanske de blev obehagligt överraskade av att vakna upp ur jorden här i Finland?

Blomman brevid är förstås en något tilltufsad St.Paulia i klassisk blå. Skottet fick jag från mommo, hon har en massa av just den där sorten. Jag hoppas på att få föra den framåt i generationer. Så kan någon säga sen: den här krukväxten har gått i familjen i många hundra år. Och nästan vem som helst kan ta hand om den, St.Paulior hör till den lätta sorten.

Skulle det inte vara roligt att föra framåt eukalyptusträd också? Med tanke på hur långsamt de växer hos mig så kan det nog ta några hundra år förrän de är träd.

Städjobb

Så här ser jag ut när jag städar.. in my mind. :P
Bild från Jef Raskin: Make Your Vaccuum Cleaner Use Less Energy.

Har fått ett halvtidsjobb som städare på ett daghem. Googlar nu information om allt från effektiv städning till hur man håller kroppen lycklig trots det tunga arbetet. Dags att börja med yoga igen, yeah? Själva arbetstiden är något olycklig, från lite efter mitt på dagen till tidig kväll. Ska hinna ränna kring ÅA med gulisar på hösten och våra Prosamöten brukar vara senare på dagen. Men möten har vi ju inte varje vecka. Kurser har jag inte heller speciellt många av och en del av dem går på morgonen - det är nog första gången jag hurrar för det!

Smutsigt

Just nu är jag nervös av mig. Tittar med stora ögon bakom varje hörn före jag stiger ut. Så mycket är uppe i luften, kanske jag inte hinner ta i, kanske allting bara faller *krasch* på golvet. Kanske det är okej, man får bara sopa efter och ändra planer lite. Men kanske allt i luften är en undflykt, kanske vad jag egentligen oroar mig över är ifall jag inbillar mig saker. Tänk om jag sedan får till svar: "men suck, har jag inte varit tillräckligt tydlig, försvinn!" Och vad gör jag då? Sopar mig själv från golvet, och sedan..?

Jag är tyst just nu. Uppgifter, intervju, städning, ordning. Men nånting borde göras lite senare.

And in other news..

Image from this site, portrays blacksmith Rachel David.

Grattis Meo till din blacksmithing level 99 igår!!!! 

Jag blev kallad hamster idag..?

Lite mindre rådd? Hörnet med en massa kanvas och målerigrejer. Ska ha ett staffli att stå där sedan.
På väggen två torkade minnesblommor från en jul då en julblomma gavs bort...
Perspektivet lite konstigt eftersom datorn (webcam) är relativt lågt nere.

Jag hittade min cykelnyckel och ritplattan + sladd men - ritpennan! Oredan håller sakta på att vika undan för mina.. *host* ..otroliga ordningsförmågor! Egentligen har jag fortfarande många kassar fulla av papper att gå igenom, men sådant får vänta till efter vissa uppsatser och arbeten som ska in, typ, nu. Nästa gång jag flyttar ska jag bara ha en bråkdel av allt detta kvar. Bäst att börja reda ut det redan nu, speciellt eftersom jag kommer att ha Pluto i 4:e huset i min nästa sol-retur karta (aktiveras nästa 21.Okt).

Sommar

Staden tystnar. Parken stillas, grenarna lägger sig till ro, kvarnen stannar, fjärilarna går upp i rök. Ljuset drar sig undan, staden mörknar. Jag vandrar barfota tillbaka hem och förundras över hur ont det gör, det trodde jag inte. Jag visste ju på förhand, vissa saker kan man räkna ut, man behöver bara vänta på tidpunkten och så händer den och så.. och så... blir allt stilla. Staden tystnar, ljuset drar sig undan. Jag går i dvala.


Jag vill inte gå i dvala.